Inte ett skott skjöts

Tallinn Jorma Virtanen 10.9.2004

Konstantin Päts i Estlands statsministers tjänstbostad i Tallinns gamla stad.

Konstantin Päts i Estlands statsministers tjänstbostad i Tallinns gamla stad.

Den estniska historieforskaren Magnus Ilmjärv överraskade för några år sedan med avslöjanden om Estlands frihetskrigs hjälte och första president Konstantin Päts. Enligt Ilmjärv var Päts samarbetsman, som erhöll även pengar för tjänster som han gjorde åt Sovjetunionen på 1920- och 1930-talen.

Likadeles söndrade Ilmjärv även bilden av första republikens oskyldiga årtionden, påminnande om, att Estland var på slutet av 1930-talet en autoritär stat, där demokratin inte fungerade.

Ilmjärvs snokanden i Moskvas arkiver träffade på en öm punkt. Speciellt bland esterna utomlands, har Päts varit en symbol för missad självständighet, vilket är ovanför all kritik.

Ilmjärvs tusensidiga granskade avhandling i Helsingfors universitet Hääletu alistumine (Tyst underkastelse) var sommarens heta samtalsämne i Estland. I den strävar han att förklara, varför Estlands första republik försvann från världskartan i juli 1940 utan att ett enda skott skjöts, ljudlöst underkastad.

Ilmjärv påvisar, hur Päts och den lilla kretsens verksamhet kring honom, underlättade Sovjetunionens strävandet att bemanna Estland. Estlands ledning böjde sig för eftergift och bemanning åren 1939-1940 skenbart i stöd av ömsesidig överenskommelse.

-När angriparen räckte ut sin hand, godkändes handskakningen utan ett ord, formulerar Ilmajärv.

När inte ett skott skjöts, när ingen stöd begärdes från utlandet och när inga åtgärder vidtogs för att bilda flyktningsregeringen, fick Sovjetunionen ett gott svepskäl påstå, att estländarna själv ville ha sovjetsystem.

Ett dåligt exempel

När Molotov-Ribbentrop -fördraget kom till kännedom, skyndade Estlands utrikesminister Karl Selter till Moskva för att erbjuda samarbetskontrakt. Estland gav sitt bifall i september 1939 till Sovjetunionens baser på eget område.

-Med godkännandet av baskontraktet visade man ett dåligt exempel för Lettland och Litauen, samtidigt hindrades grannarnas motstånd, skriver Ilmjärv. Enligt honom kunde några radiosändningar ha räckt till, att framkalla världens allmänna åsikt för den baltiska saken, samt uppväcka balterna till beväpnad kamp för sin självständighet.

De baltiska länderna skulle tillsammans haft nästan lika stor armé, som Finland hade under vinterkriget. Enligt Estlands tidigare statsminister Mart Laar uppvisade de estniska soldaterna som kämpade i Vapen-SS:s leder vid Narva-fronten sommaren 1944, att man kunde ha försvarat fosterlandet redan år 1939.

Estniska arméns mobilisering blev dock ogjord. Ilmjärv antar, att Estlands krigsmakts överbefälhavare, general Johan Laidoners andel i den tysta underkastelsen var ännu större än Konstantin Päts.

Magnus Ilmjärvs verk om den tysta underkastelsen var för många estländare ett smärtsamt läsande.

Magnus Ilmjärvs verk om den tysta underkastelsen var för många estländare ett smärtsamt läsande.

Statens framtid på ett kort

Estlands regering strävade till, att under bastiden tilfredsställa Sovjetunionen så mycket som möjligt. Enligt docent Martti Turtola, ledaren för Finlands Estlands institut, bör man söka jämförelseobjekt i Finland från 1970-talets Urho Kekkonen.

När vinterkriget började, varnades Estlands press från sympatiseringar för Finland. Finlands städer bombades av sovjetiska flygplan, som opererade från Estlands flygfält.

Enligt Ilmjärv ställde Estlands ledning statens framtid på ett kort. Man måste vinna tid, tills Tysklands och Sovjetunionens krig skulle bryta ut. Man trodde, att Tyskaland skulle återställa den fulla självständighten till Estland.

Konstantin Päts sonson Mati Päts medger, att farfar hade samtyckt till att underteckna dokument, som han enligt den nutida synpunkten inte borde ha gjort. De ryska kommunisterna var enligt honom skärskilt skickliga bedragare.

Mati Päts håller även för sannolikt hotet att förinta familjen Päts medlemmar. Sådant hörde till sovjetryssarnas knep.

-Var det frågan om att rädda folket, frågar Ilmjärv. Enligt honom är det motiverat att påstå, att den tysta underkastelsen ej räddade självständigheten, men den räddade en del av folket, som i inom tid var kapabel att återställa självständigheten.

Översättning: Bengt Karlsson, Åbo, Finland

Mera bilder ur Konstantin Päts